Myt/sanning om graviditet, barn m.m.
Ni som inte fött barn ännu, kanske ska skita i att läsa det här inlägget då det nog kan uppfattas som rättså negativt. Det är ingen inlindad sanning.
Myt eller sanning? Man blir gravid så fort det kommer in sperimer i kvinnan. På sin höjd tar det några månader att bli gravid, å efter det bör man börja oroa sig.
Myt! (I de flesta fall). För oss tog det 14 månader innan graviditetstestet visade plus. Jag led helvetets kval innan plusset kom, oroade mig, nojjade å mådde SKIT. Jag förstod snabbt att det man sett i filmerna inte stämde med verkligheten, att barn ofta blir till på ett ligg utan att det ofta kan ta år utan att det är något fel. Men jag hade ändå oerhört svårt att tackla alla negativa känslor som uppstod då mina ägg inte ville bli befruktade. Jag önskar att jag varit inställd på att det tar kanske ett två år istället för att vara inställd på en två månader.
Myt eller sanning? Det gör asont att föda, men man glömmer smärtan så fort barnet är ute.
Sanning och myt. Det GÖR asont att föda men tyvärr glömmer man INTE smärtan så snabbt, jag har i alla fall inte glömt än å det är över 10 månader sedan jag födde. Tyvärr...
Myt eller sanning? Det är svårt att föda, man fattar inte hur man ska krysta, andas, hur man ska använda lustgasen osv.
Myt! (Om man har hyfsat bra kroppskontroll). Kroppen sköter det galant "själv". Jag hade inte tränat någon andning, men det gick liksom av sig själv. Likaså med krystningen. Lustgasen var heller inte svår att förstå sig på, det är bara att andas djupt i den vid värk.
Myt eller saning? Det gör ont att ta ryggmärgsbedövning och förlossningen avstannar då.
Myt och sanning. Jag väntade så länge som möjligt med att ta bedövning för att jag var så rädd för den. Det borde jag inte ha gjort. Jag kände inte ens när bedövningen sattes (jag var öppen 7-8 cm då), och det tog bort den värsta smärtan (på ena sidan iaf då den hamnade lite snett) så den var GULD värd. Borde ha tagit den tidigare. Däremot avstannade krystvärkarna lite av bedövningen och jag fick trycka på mer på eget initiativ. Det var dock inget problem.
Myt eller sanning? Blivande pappan kan inte göra så mycket under förlossningen och under barnets första tid. Då är det mamman som gäller.
Myt. Myt som fan. Jag trodde själv inte att Robban skulle ha så stor betydelse under själva förlossningen, vad skulle han göra liksom!? Men så fel jag hade. Det hade jättestor betydelse att han var med å jobbade och framföralt ser hur JAG kämpade. Och som jag nämt tidigare är det en supermyt att pappan inte kan göra så mkt under barnet första tid. Amningen står ju mamman för men ALLT annat; lägga till barnet till bröstet, byta blöja, kela, bära, trösta, ja ALLT annat helt enkelt, kan ju pappan liksom mamman göra. Jag tycker det är SÅ beklagligt att denna myt är vad vi blir matade med tom från MVC. Det är ju jätteviktigt att pappan är med redan från början för att knyta an till barnet och vice versa. Jag tror banden mellan mamma-barn kan bli precis lika starka som pappa-barn.
Myt eller sanning? Det gör ont att amma.
Sanning. Punkt slut.
Myt eller sanning? Vissa har oturen att få hemorrojder eller andra besvär efter förlossningen.
Sanning. De flesta får nog mer eller mindre problem efter förlossningen med smärta när man ska sitta, gå på toaletten m.m.. Ett fåtal klarar sig bra men personligen hade jag besvär med hemorrojder mer än ett halvår efteråt. Att man kunde ha så långvariga besvär efteråt var något jag inte alls visste om innan så det kändes ganska tungt.
Är man mer intresserad finns hela min förlossningsberättelse här.
Ni föräldrar, vad tycker ni, har jag rätt eller är jag helt ute å cyklar?
Håller helt med dig. Även om det är mycket som gör ont så har man dock fått sin guldklimp. Även om de kan vara pain in the... ibland
kramkram
Jag tycker nog allt att du har rätt i det mesta, kan dock inte hålla med om hemoröjderna eller att man bli gravid på en gång, vi hann inte ens försöka innan vi hade en liten i magen, tog ut p-staven sen gick det på ett svung...
Jag håller med om allt och skrattar lite åt Cattis OBLIGATORISKA "men det var det ju värt" som alla mammor maniskt måste kasta ur sig efter att de berättat om hur hemskt det är att föda och amma.
DET ÄR KLART DET ÄR VÄRT DET. Vad jag dock, just nu, går runt å funderar på, efter att min "svägerska" just haft en helvetisk 12timmarsförlossning, är hur kvinnor kan GÅ MED på allt det här! När det FINNS så många ALTERNATIV som är så UNDERBARA! Tex AMNINGEN! Varför plåga sig själv å sina tuttar tills döds och gråta varje gång man ammar och inte bara köra med flaska? EN KARL skulle ha gjort det direkt. Jag har ÅNGEST över all ÅNGEST jag hade över att min amning inte funkade. För nu har det gått 3 månader å min bebis mår hur bra som helst å JAG OXÅ.
Och så det här med KEJSARSNITT. VARFÖR tar egentligen inte ALLA kejsarsnitt? VARFÖR? HUR KAN det komma sig att när det gäller typ ALLT ANNAT som har med sjukvård/smärtlindring osv så har det utvecklats metoder och mediciner för att LINDRA och göra lättare, men när det kommer till FÖRLOSSNING så ska de vara så hiiiiimla natuuuuurliiigt? VARFÖR? Vad är det för fel på alla kvinnor?
Nu har jag åkt "bananskal" med detta mitt andra barn. Kejsarsnitt å sen flaskmatning. OCH DET ÄR DET ALLRA ALLRA BÄSTA JAG NÅNSING GJORT (hade ju dock inte så mycket val). Får jag en unge till ska jag göra exakt likadant igen. BANANSKAL IS THE SHIT. För allas bästa.
Åh nu avreagerade jag mig, här i din blogg och det var SKÖNT! Jag ÄLSKAR din härligt ÄRLIGA myt/sanningberättelse om att föda barn. Älskar ALLRA MEST att du inte skriver "MEN DET VAR DET VÄRT" på slutet!
Puss&kram din för evigt läsande Jenny
Håller med dig, med vår första son var allt jättejobbigt, högt blodtryck under graviditeten, ingångsättning, lång förlossning, sugklocka, jag sprack, amning var ett helsike med variga, blodiga bröstvårtor. Förlorade drygt 2 liter blod och blev väldigt dålig både fysiskt och psykiskt ca två månader.
"Kul" att läsa någon som inte glorifierar allt runt förlossning och amning!
Jag tycker att du har sammanfattat det bra! De som säger att allt är underbart hela tiden ljuger antagligen! Det är tuffa saker kvinnorna ska igenom och sen förväntar sig andra att man ska vara pigg och glad dygnet om! Tack för att du skriver om sanningen!!! Ha det bäst! Kram
hej hej..
trillade in och vad glad jag blev för det.. du har en mycket trevlig blogg..:)
lägger till dig på bloglovin.. gör gärna detsamma om du trivs hon mig med..:)
KRAM
Oj, jag märker hur olika allt det där kan vara. Det är nästan bara amningen och pappans delaktighet som jag håller med dig om...
Jag kanske skulle ta och skriva min egen version av dessa "myter"...
Myt eller sanning? Man blir gravid så fort det kommer in sperimer i kvinnan. På sin höjd tar det några månader att bli gravid, å efter det bör man börja oroa sig.
Myt- För oss tog det sex månader med hjälp av ägglossningstest
Myt eller sanning? Det gör asont att föda, men man glömmer smärtan så fort barnet är ute
Sant- Det gör sjukt ont men man klarar det och ja man glömmer fort hur ont det gjorde.
Myt eller sanning? Det är svårt att föda, man fattar inte hur man ska krysta, andas, hur man ska använda lustgasen osv.
Myt- Man får hjälp av barnmorskorna om det är något man behöver hjälp med, dom är helt fantastiska.
Myt eller saning? Det gör ont att ta ryggmärgsbedövning och förlossningen avstannar då
Myt och sanning – Det gjorde inte ont att ta den men min förlossning avstannade. Tog den väldigt tidigt. Fick dåliga värkar som gjorde att det tillslut fick bli kejsarsnitt.
Myt eller sanning? Blivande pappan kan inte göra så mycket under förlossningen och under barnets första tid. Då är det mamman som gäller
Myt- Jag blev väldigt dålig i ca tre veckor efter p.g.a snittet och en livmoderinflammation. Min sambo gjorde då allt med barnet eftersom jag var sängliggande.
Myt eller sanning? Det gör ont att amma
Myt – Var bara öm första två veckorna sen efter det tycker det är skönt att få brösten ”tömda”.
SVAR TILL JENNY: "Varför tar inte alla kejsarsnitt"?
Jag har fött vanligt och med kejsarsnitt och jag skulle aldrig vilja göra om kejsarsnittet. Hade sjukt ont efteråt, var sängliggande i en vecka och hade svårt att at mig ur sängen och från soffan säkert en månad efteråt. Dessutom är det mycket större risk för både mamma och barn med kejsarsnitt än att föda vaginalt.
Och vad är så hiiiiimla bra med kejsarsnitt då?? Du får inte bära tyngre än ditt barn, du har ett sår i buken (inte helt ofarligt), många behöver få morfin efteråt (inte helt bra för barnet om man nu ammar)
Vill man ha kejsarsnitt- fine- men varför ska man spy galla över de som inte väljer det utan väljer en vaginal förlossning? Jag är för valfrihet men jag gillar inte att det är ok att kasta skit på alla som väljer vaginal förlossning, ammar länge osv osv. Alla val ska väl vara lika värda??
Vill absolut inte glorifiera vare sig förlossning eller amning- och jag är inte en mamma som står och kokar egen barnmat och mixar- men låt alla få göra sina val utan att bli påhoppade!
Så spännande med många intressanta kommentarer. Kul kul.
Jag tycker Jenny har en poäng i att alla borde välja kejsarsnitt och att vården utvecklats i övrigt men att vi kvinnor fortfarande ska föda vaginalt i första hand. Jag tror nämligen att PLANERAT snitt ofta fungerar mkt bra och är ett relativt smärtfritt och trevligt sätt för kvinnan. Däremot är det DYRARE för sjukvården varför jag tror att man bibehåller den vaginala förlossningen som nr 1 eftersom kvinnokroppen ju "klarar" av det också MEN dock med massa smärta och ofta bestående besvär.
Jag tror inte någon menar att kasta skit på någon annan som väljer varken det ena eller andra sättet att föda.
Jag personligen var livrädd för snitt. Innan jag visste hur det var att föda vaginalt. Nu har jag börjat överväga snitt till nästa gång. Annars kanske det inte blir någon nästa gång.
Alla jag hört och talat med som varit med om både planerade snitt och vaginal förlossning föredrar snittet.
Jag som har gjort båda ser ingen fördel med snitt!!! Hade totalt sett mycket ondare då. Dessutom missar man sitt barns första tid i livet då man hamnar på uppvaket efteråt. Jag fick inte träffa mitt barn förrän fem timmar efteråt, det var hemskt.
Min syrra gjorde snitt för sex år sedan, hon känner sig fortfarande svag och ömtålig i nedre magen...
vi fick ett plus på åttonde försöket, det är det enda jag kan komma med synpunkter på än så länge haha =)
Jag har två snitt bakom mig, ett som blev akut efter ett dygns kämpande (barnet låg fel), och ett planerat på grund av trångt bäcken. Det akuta snittet var det värsta jag gått igenom, dels för att jag var så trött efter att ha legat öppen i tio timmar med värkar, och dels psykiskt för att jag fick vara ifrån min baby de första tre timmarna. :( Det andra (plannerade) snittet var det allra BÄSTA jag gjort. Lugnt och fint var det, och efteråt fick jag min dotter till mig med en gång och vi slapp vara ifrån varandra (hon och pappan var med på uppvaket hela tiden).
